Sandmannen

När Nathanael som barn hör berättelsen om Sandmannen – den skrämmande gestalt som sägs komma om natten och kasta sand i barns ögon – blir det början på en livslång besatthet. Ett traumatiskt minne från barndomen vägrar att släppa greppet, och när en mystisk figur åter träder in i hans liv börjar verkligheten långsamt spricka. Vad är minne, vad är inbillning, och vad händer när rädslan själv börjar skapa världen?

Sandmannen [1816] är E. T. A. Hoffmanns mest berömda berättelse och en av den europeiska skräcklitteraturens verkliga nyckeltexter. Här förenas gotisk oro, romantisk besatthet och psykologisk osäkerhet på ett sätt som fortfarande känns häpnadsväckande modernt. Berättelsen har haft ett enormt efterliv – inte minst genom Sigmund Freuds berömda essä om »det kusliga« – och kan läsas både som en klassisk skräckhistoria och som en mörk meditation över förförelse, mekanik, varseblivning och vansinne.

I översättning av Gösta Montelin, här i en redaktionellt genomgången och varsamt moderniserad version.

E. T. A. HOFFMANN [1776–1822] var tysk författare, tonsättare, tecknare och jurist, och en av den sena romantikens mest särpräglade gestalter. Hans berättelser rör sig i gränslandet mellan dröm och verklighet, ironi och skräck, konst och sammanbrott.